Jisses! redan sista november.

Det är helt otroligt vad tiden går, det var väl nyss midsommar?

Jaja, hur mår ni?

Jag mår bra, lite stressad i skolan bara. Men det hör vääl till årstiden. Antar jag. Men varför ska alla lärare lägga allt innan jul? Men ja, jul snart igen. 

Nu är det jul igen nu är det jul igen. Trallallallallaaaaa.

Snart julavslutning och sen är det dags för julafton och nyår, NYÅR!!! Det ska bli skönt att få fira det med den man älskar, det är det som är viktigt. Visst traditioner, men om man inte firar de med folk man gillar så är det rätt meningslöst.

Men man måste få vara  sig själv, det är man för det mesta med sina nära och kära. Men inte alla såklart, vissa är sig själva med sina vänner men inte med sina nära och kära. Det jag menar är att om man trivs i skolan, så beror det mycket på vilka man går med och om man själv vill ha det bra. Med det menar jag inte att det är ditt fel att du blir mobbad men om man inte trivs i skolan fast man inte blir mobbad så kan man ju kolla på vad det beror på.

Man  måste alltid kolla på varför det händer och vad det beror på. I en konflikt till exempel så är det ofta bådas fel, det kan inte bara vara en persons fel.

Men nu ska jag fortsätta att kolla tv.

Kram   

Hej, nu läser ni det sista inlägget i spetember om jag inte skriver igen senare i kväll men det tror jag inte att jag gör. Men vi får se, hur är det med er?

Jag känner mig lite slö men annars är det okej, jag hoppas på att ni mår bra.

Jag önskar att vi snart får ha lov, vilket vi får. Jag tror att alla elever och lärare skulle må bra av att ha det för just nu är alla slöa och orkar inget. Jag vet att det är mindre än fyra veckor till lov men ändå... en lång helg på hösten skulle väl inte göra något.

Jag vet att man när man blir mobbad inte tycker om hösten för det är bara ett lov och inga lång helger. Jag hatade det, eller visst det är november och jullov men inte något mer. Jag saknade att få komma därifrån under bara 3 dagar. Jag behövde en dag extra för att ladda om batterierna, det kändes som om de blev urladdade till botten och där under som om man låg på minus sidan. Jag ville bort därifrån men när jag inte fick det så var det bara att bita ihop. Jag skulle aldrig kunna skolka från skolan för det drabbar bara mig, jag har aldrig sett skolan som något jag gör bara för att jag måste utan jag har försökt att se det som något jag gör för min egen skull även om det har varit ett helvete rätt ofta så måste man se det  från den ljusa sidan.

Jag är glad över att mitt liv kom på fötter igen och att jag nu har det bra i skolan med kompisar. Jag tycker på något sätt att det är synd att lämna de inom ett år men å andra sidan så är det bra. För då får jag flytta ner och börja mitt liv där jag vill vara.

Hoppas att ni som är där nu kommer att få ett mycket bättre liv senare i livet för det förtjänar ni. Det ska ni veta.

Kram på er

Heej!

Hur mår ni idag? Jag vet att jag har fått några nya läsare och vill därför hälsa de välkomna till min blogg och jag vet att jag bjuder rätt mkt av mig själv och förhoppningsvis så väcker det frågor. Ni som känner mig eller är bekanta med mig, våga fråga. Jag är inte farlig och är det känsligt så fråga ändå jag tar sällan illa upp och vill jag inte svara så gör jag inte det men jag kommer då att ge en förklaring. Det tycker jag är viktigt att ge en förklaring till varför jag gör som jag gör eller inte vill svara/berätta vad som hänt.

Men om mobbning och personliga erfarenheten så brukar jag inte tveka utan jag berättar vad som hänt, men jag kanske inte berättar det mest jobbiga för de jag inte känner så väl.

Ni förstår att omjag berättar allt så mår jag inte bra. Det gällde bara de som jag inte känner så väl. Som ni kanske förstår så har jag inte många hemligheter för de personer jag gillar och förstroende för. Det inkluderar inte mina föräldrar för de orkar jag inte ta det samtalet med de och de kommer att bli så sorgsna. Iaf mamma, pappa vet jag inte vad  han skulle säga eller göra.

Jag vet inte om ni förstår men jag har en pappa som är totalt oengagerad i mig, han ringer och pratar med mig i kanske max 1 min per dag. Det är den uppmärksamhet jag får av honom.

Jag älskar honom men det fungerar inte, jag tror inte att han och jag kommer varandra närmre dirket när jag flyttar. Han kommer nog att tappa kontakten med mig helt, jag känner att han inte förtjänar att veta det han borde kunnat se. Jag orkar inte tala om för honom det han redan borde veta om.

Jag säger inte att jag inte spelade för honom för det gjorde jag, sjukmkt. Men han borde ändå kunnat se hur jag egentligen mådde. Eller han borde ha anat vad som var fel, eller iaf att något var ordentligt fel. Men nej, om han gjorde det så ville han inte ta tag i det, så ville han nog inte veta vad det var.

På den tiden ar jag hans dotter, han hade inga andra barn än mig. Men ändå så vågar man inte ta sitt ansvar. Man är förblindad av den kärlek man har till sin fru.

Jag vill inte att han ska veta. Jag vill inte att han ska förstå mig. Han förtjänar inte det.

Mobbning förstör en och bryter ner än till ett abolut minimum. Man ser sig själv i små bitar och man förstår hur saker hänger ihop. Jag lärde mig att förstå min egen kropp och min egna vilja.

Det hoppas jag att ni också gör men inte på ett lika brutalt sätt som jag gjorde. Jag skulle inte ens önska min värsta fiende en sådan behandling. Det är jukt fruktansvärt och man förstår knappt att det händer.

Kram på er

PS var med i min omröstning snälla DS

Heej....ursäkta mig att jag inte skrivit på ett par dagar, jag har mått lite si och så.

Jag kommer inte att skriva nåt mer om mobbning förrän efter helgerna, jag hinner inte och jag känner att jag inte riktigt orkar.

Snart är det ju jul, en glädjens högtid, där man slipper vara i skolan. Så har jag alltid sett på julen.

Men jag skriver igen efter jul och nyår.

Ha det så bra så länge,

God Jul och Gott Nytt År på er alla.

maila mig om ni vill något,

Vadentin@hotmail.com.