Hej!

Hur är det med er idag? mår ni bra? Hoppas det, det är ju snart jul.

Fridens högtid, i alla fall kan man hoppas att det blir fridfullt..

Tyvärr lever många barn i otrygghet, även i hemmen. Vissa har kanske bara problem i skolan, vissa har bara problem hemma och vissa har tyvärr både och. Jag funderar ofta på vad som är värst, att bli mobbad av en jämnårig eller att ens förälder eller annan vuxen tex förgriper sig på en. Eller har alkoholproblem eller på något annat sätt försätter familjen i problem.

Det räcker med något så litet som att föräldrarna inte kommer överens så känner sig barnet ensamt, otryggt och i vägen.

Så frågan är vad som är värst? Jag vet inte, men efter att ha blivit mobbad så vet jag hur det känns, det känns som att jaga efter en fjäril när du är en myra.

Du hinner inte ikapp hur mycket du än försöker, för du är inte i samma dimension. 

Det är inte ditt fel, men du kan inte ta dig dit där alla andra anser sig vara. 

Det är så det känns, man strävar efter något du aldrig kan få.

Jag vet inte hur det känns att ha problem i familjen men efter att ha läst några böcker om barn som har farit illa, alltså inte skönlitterära böcker utan sanna böcker.

De som förgriper sig på andra spelar egentligen inte någon roll vem som förgriper sig på vem. Men den personen har ett behov att  utöva makt på den andra personen. Så även mobbare, det har vi ju  pratat om. 

Att mobbare trycker ner för att man måste ha makten över andra, att man måste visa sig bättre än andra.

Om man tar droger eller alkohol så är du också osäker på dig själv, annars så hade du inte velat glömma.

Man tar alkohol och droger för att man inte vill vara den man är, man tar de för att man vill förtränga verkligen så mycket som möjligt.

Det är egentligen helt sjukt att vi svenskar kommer hem på en fredakväll och det första man gör är att man tar en öl ur kylen och sätter sig framför tvn. 

Är inte det helt sjukt, sen fortsätter det, ( såklart inte i alla familjer men generellt). Sen fortsätter det hela kvällen. Jag menar, italienare är väl mer interligenta i så fall. De tar kanske ett eller ett par glas vin. 

Sen räcker det.

Man behöver inte supa skallen av sig, det är inte det livet går ut på.

Ta hand om er och om ni har svar på min fråga så skriv den som en kommentar...snälla.

Jisses! redan sista november.

Det är helt otroligt vad tiden går, det var väl nyss midsommar?

Jaja, hur mår ni?

Jag mår bra, lite stressad i skolan bara. Men det hör vääl till årstiden. Antar jag. Men varför ska alla lärare lägga allt innan jul? Men ja, jul snart igen. 

Nu är det jul igen nu är det jul igen. Trallallallallaaaaa.

Snart julavslutning och sen är det dags för julafton och nyår, NYÅR!!! Det ska bli skönt att få fira det med den man älskar, det är det som är viktigt. Visst traditioner, men om man inte firar de med folk man gillar så är det rätt meningslöst.

Men man måste få vara  sig själv, det är man för det mesta med sina nära och kära. Men inte alla såklart, vissa är sig själva med sina vänner men inte med sina nära och kära. Det jag menar är att om man trivs i skolan, så beror det mycket på vilka man går med och om man själv vill ha det bra. Med det menar jag inte att det är ditt fel att du blir mobbad men om man inte trivs i skolan fast man inte blir mobbad så kan man ju kolla på vad det beror på.

Man  måste alltid kolla på varför det händer och vad det beror på. I en konflikt till exempel så är det ofta bådas fel, det kan inte bara vara en persons fel.

Men nu ska jag fortsätta att kolla tv.

Kram   

Hallå!

Jag sitter här på sängen och har ont i armen.. hehe tog svininflensa vaccinet idag...  

Jag vet inte om det är såå farligt med svininflensan men som allt annat så piskar media upp det och gör det jätte stort.

Om media fokuserade på rätt sak så vore det väl en annan sak, eller om de höll sig till SANNINGEN. Så man kanske litade på de när det var verkligt, nu så tänker man bara att jaja, det är väl som sist.

Men, allvarligt hur ofta ser man en nyhet om att "flickvän fick stryk av pojkvän pga stökigt i lägenhet"??? Jo, när de redan separereat och då så är det fem uppslag och OJJJ vad synd det är om henne. Klart att det är synd, men 1000 människor dör av svält eller något sådant vad får det för plats i tidningen. Ja, kanske någon liten notis i ena hörnet.

Eller hur ofta ser man en artikel om mobbning i tidningen? Jag har inte sett någon på länge, eller det var väl för att påvisa informationen. Faktan att så här många barn blir mobbade och det här tänker vi göra åt det. Visst, jättebra! Om man nu också kommuniserar med eleverna.

Det är så, man måste kommunisera. Jag försöker att bli bättre på just det och jag tycker att jag lyckas. Med småå framsteg.

När man blir mobbad så går man ner i självförsvar, man låter det ske för man är inte stark nog att ta itu med problemet. Det är lätt att säga nu att nej men jag skulle säga åt de att sluta, eller så. Men när du är där så är det inte lika lätt, det är inte så enkelt som det verkar.

Det är som att idag kan jag säga att ja, när jag får barn så ska jag göra så och så och så... men när jag får barn så kan jag ge mig tusan på att jag inte kommer göra så och så och så utan kanske si och så och si...

Man kan inte alltid sätta sig in i en situation utan man måste ha vart med om det för att kunna veta hur man fungerar i just den situtionen.

Men jag vet att det man kan börja mobba någon för att man har en psykisk störning. Så frågan är om man bara  ska behandla offret, smartast är väl att behandla båda två. Man måste ta itu med problemet från bådas sida... Så är det..annars så kommer mobbaren att fortsätta mobba. Man borde egentiligen lära ut vad mobbning innebär i tidig årskurs så att småbarnen inte börjar mobba varanndra och innan det blir töntigt att lyssna på läraren. Som de flesta verkar tycka att det är under mellan och högstadiet...

Ja ja nu ska jag lyssna på  musik.

Kram Hanna

Hej alla underbara männsikor som läser min blogg.

Skönt att se att den  sköter sig själv, synd bara att ingen(utom en) har skrivit i gästboken. Det skulle bli mkt mer intressant för er om ni kunde ta del av varandras erfarenheter. Men ni gör som ni vill.

Jag vet inte om jag har något att delge er idag riktigt men jag ville skriva ändå?

Jag tänkte på det här med stress, att vuxna tycker att det är konstigt. Inte nog med att man har nog med att vara tonåring och alla problem som det innebär. Utan nu är det så också att vi har högre krav på oss själva och alla prov ligger ganska ofta under samma veckor och precis innan lov. Nu måste man också ha höga betyg för att komma in på högskola elle univeritet. Om man går ii grundskolan så måste man ju ha höga betyg där med för att kunna komma in på ett bra gymnasium. Och så tycker vuxna att det är konstigt, jag vet inte men det är väl inte så konstigt. Det kommer ju att bara bli värre om man inte gör något åt det, men nu tänker väl ni, vad har det här med mobbning att göra? Jo, om alla är stressade och så är det en eller ett par i klassen som är duktiga i skolan så blir de lätt offer för resten av klassen eller mobbaren. För att den måste hävda att den minsann inte är sämre än du. Då är det hans/hennes sätt att visa det genom att han/hon måste drycka ner alla som är bättre.

Det var min lilla föreläsning.

Hörs snart igen.... Kram

Hej, på er!

Haft ett bra lov? Jag hoppas att ni har haft det för jag hade ett underbart lov tillsammans med min pojkvän.

Hur mår ni då? Hoppas att ni mår bra, jag hoppas ju alltid att ni mår bra och att inget ont har hänt er. Men tyvärr finns det ju ondska i den här världen. Tyvärr så är det ju också vi människor  som orsakar problemet. Det är ju våra medmännsikor som gör det mot oss. Mot er.

Jag har inget emot att lida här i livet, livet är inte alltid lätt och jag vet det. Men när man gör så att någon annan lider, alltså inte mig men någon annan i min närhet eller någon som har anförtrott sig till mig så blir jag arg. Mig kan man slå på, trycka ner så länge man låter er vara. Speciellt folk i min närhet så som pojkvän, syskon, kusiner och så vidare.

Jag vill bara att människor som jag älskar ska må bra, jag vill inte att någon ska må dåligt i min närhet. Jag ser det rätt ofta men jag är för det mesta oförmögen till att göra något åt saken. Men ibland så kan jag hjälpa om inte annat så kan jag lyssna. Jag hoppas på att jag ialla fall har kunnat hjälpt någon i min närhet, jag vet att jag iaf hjälpt min pojkvän en hel del.

Men ni andra då, ni som jag inte känner. Ja, ni kan jag inte hjälpa på samma sätt. Det gör mig ledsen, men jag kanske kan få er att må bättre genom att skriva här. Och jag kan inte göra mer om ni inte hör av er. Jag känner att jag har så mkt mer att ge men jag kan inte göra mer, jag försöker att ta mig tid att sitta här och jag försöker att ta mig tid att skriva. Men det är inte alltid som det går.

Jag önskar att jag kunde få höra mer ifrån er, men om ni inte vill så kommer jag ändå att fortsätta skriva. Jag lovar att jag inte kommer att sluta förrän jag inte  har något mer att säga.

Vilket aldrig kommer att hända, jag kommer nog att skriva även efter att jag fått barn. Jag önskar bara att allt mobbning kunde sluta. Och att mina barn i framtiden ska slippa det, slippa att bli mobbade.

Kram från mig till er.

Hej på er.

Nu har jag varit slö på att skriva igen.

Sorry för det.

Jag ligger här och tänker att om man blir mobbad, vad ska man göra då?

Det kan ju vara jobbigt att säga ifrån, men man kan kanske göra något annat.

Jag så här i efterhand skulle kanske kunnat byta skola, men det hade också varit jobbigt. Så, vad gör man? Jo, jag skulle ge ett tips att dela med sig av det som händer, man kanske inte vill göra det till någon som man redan känner. Då kan man ju göra det så här, på en blogg tex. Eller så, det kan vara viktigt att få ur sig det som händer.

Jag fick inte ur mig det, jag var ensam. Eller det var jag kanske inte men jag hade ingen som jag kände att jag ville delge.

Så men ni då? Hur tänker ni? Jag vet inte vad ni råkar ut för.

Jag hoppas på att er mobbning också slutar i skolan, och inte följer med er hem.

Kram på er.

Hej hej alla människor.

Jag ligger på min säng och ska snart  gå ut och ta mig en  kopp te innan sängdags.

Hur är det med er? Jag tänker på er som är utstötta och inte kan göra så mycket åt saken, det bara är. Man ser tillbaka sen och undrar hur det kunde få hända. Jag vet jag har varit där, under tiden så är det inte så allvarlig tror man. Men när man sen slipper ifrån det och börjar må bättre så ser man skillnaden, man ser hur dåligt man mådde och så. Men det är svårt att se det under tiden man är där, mitt uppe i allting, då kroppen ställer sig i självförsvar. Det är så jobbigt att man ibland inte kan komma förbi kroppens egna försvars mekanismer.

Det är det som stör mig i min vardag att man alltid ska kämpa mot allting, men framför allt allas försvarmekanismer. Som om man inte har nog med sina egna, du måste bråka, skrika, prata, diskutera, gestikulera och vara envis för att komma igenom alla andras.
Jag vet inte varför människor skriker på varandra, som om det skulle få en och lyssna mer? När någon skriker så har jag bara lust att stänga av hörseln. Jag lyssnar mindre när folk skriker, jag väntar tills de gör ett avbrott och säger då det jag har och säga. Jag lyssnar inte på någon som skriker på mig, de ska visa mig den respekten de vill ha. Det gör man inte genom att skrika. Vad tjänar man på det? Om min pojkvän kommer hem sur eller arg och jag börjar med att bli irriterad eller sur för att han är sur. Det slutar ju bara med att den ena av oss blir förbannad och skriker.

Vad får man ut av att skrika? Det är väl bättre att man har en diskution till punkt och sen kramas och pussas. Man måste ju ha alla små diskutioner för att slippa de stora.

När man mobbar eller blir mobbad så har den principen gått föööör långt. Personen reagerar på allt litet du gör, och försöker att föra alla de diskutionerna. Du lyssnar inte för att du har hört de sååå många gånger och personen fryser ut dig. (Det var bara ett exempel, det är inte så i verkligheten. Men det är ett bra exempel på hur det skulle kunna fungera.)

Nej nu ska jag dricka mitt te.

Kram kram sov så gott.

Hej hej. Här har det nyss regnat en bra  stund och det var helt kolsvart en stund. Men nu så börjar solens strålar att ta sig igenom molntäcket. Vilket uppskattas, för lite ljus vill man ju ha.

Hur har ni det då? Är det okej? Har ni mycket läxor eller är det lugnt? Det är ju snart lov, så skönt tycker jag.

Men är det bara jag som tycker att tiden går fort, att det alldeles nyss var vinter, att det alldeles nyss var jul och iskallt. Det är nu snart dags för jul och nyår igen.

Efter det är det inte långt till påsk och mellan påsk och sommar är det vääääldigt kort tid. Åren bara försvinner, jag har svårt att fatta hur det kan gå så fort. Det konstigaste är att när man inte är i något jobbigt som man var när man var mobbad så går tiden fort men just då, när det händer går tiden sååå långsamt. Såå fruktansvärt långsamt.

Då känns det som om en dag tar flera veckor eller månader. Man önskar bara att den skulle ta slut så att man fick komma där ifrån, men nej så fort gick det inte. Utan man skulle vara där i X-antal timmar på en dag. Många av mina förra klasskompisar skulle nog hävda att det var vi som ville vara för oss själva. Men nej så var det inte, vi hade velat vara med de om de  nu så hade velat ha oss omkring sig. Men de sände ut signaler som var så fientliga, alltså inte fientliga som ett hot utan bara håll er borta från oss ni har inte med oss att göra.

Nu ska jag lösa rubiks kub igen.

Kram kram hörs snart igen